Ebbas Islandsresa
Äntligen kom vi iväg. Efter alla om och men så kom vi iväg.
Vi tog tåget upp till Stockholm måndagen den 18/1 2010. I alla fall jag satt orolig på tågstationen i Norrköping och var rädd för att tåget skull bli inställt. Hur många tåg har inte blivit det i dessa snötider liksom? Tåget kom, på utsatt tid till och med och äntligen kändes det som att vi var på väg, på riktigt. Väl på Arlanda hade vi god tid på oss att hitta till gaten och vi gick och åt lite cheeseburgare. Island har ju inget McDonald's så jag kände mig tvungen att äta upp mig lite. Vi checkade in, sov lite och gick ombord. På planet hade de ett program på en liten skärm framför stolarna där man kunde lära sig lite isländska så där satt vi och skrek användbara fraser med hörlurarna på. "Jag tala ékki ìslendsku"... Sedan blev det flygbuss in till Reykjavik och incheckning på vandrarhemmet. Det blev en lugn kväll där vi mest försökte göra oss hemmastadda. Det var inte allt för svårt. Vi hade definitivt hittat det bästa boendet i Reykjavik. Det luktade ruttna ägg om vattnet, vilket vi senare fick veta berodde på utvinningen av geotermisk energi.
På tisdagen kollade vi oss omkring i Reykjavik och lekte lite turister. Vi gick till Perlan, ett utskiksställe som ser ut som en stor, rund glasboll. Där kollade vi ut över staden. De hade också en pytteliten "utställning" med fina kort från geotermiska kraftverk, gejsrar och heta källor. Hela tornet var sponsrat av Reykjavik Energy (eller vad det nu hette). Där lagras i alla fall Reykjaviks geotermiska vattenreservoarer. De hade även en konstgjord gejser utanför vi läste lite om. Den sprutade dock aldrig men lite häftigt var det. Hela natten satt jag sedan och läste tre böcker om geotermisk energi från Stadsbiblioteket i Norrköping för att förbereda mig för morgondagen. Intressant men lite smått jobbigt att jag inte blev klar förens klockan 04.00.
På onsdagen hade vi då bokat in en rundtur till den Gyllene Cirkeln och i rundturen ingick även ett besök på kraftverket Hellisheiði vi tänkt besöka så vi slog två flugor i en smäll där! Vi åkte först till kraftverket (som luktade ännu mer ruttna ägg än Reykjavik) och fick en liten guidad tur eller vad man nu ska kalla det för. Vi tittade på lite turbiner, han visade oss på väldigt avancerade, stora touchskärmar hur hela processen funkade och vi fick även titta på en liten film. Perfekt helt enkelt. Jag köpte också en bok så vi inte glömmer bort allt han sa. Vi hade givetvis ett anteckningsblock med oss. Vår guide pratade väldigt mycket i bussen till de olika stoppen så vi skrev mycket för att komma ihåg allt. Innan vi stannade vi de tre huvudstoppen (de som kallas den Gyllene Cirkeln) stannade vi och kollade på ett litet vattenfall och så klappade vi på lite islandshästar. Sedan stannade vi vid det första huvudstoppet, vattenfallet Gullfoss. Det var maffigt och väldigt fint och hade en väldigt intressant historia bakom sig, som jag tyvärr inte kommer riktigt ihåg såhär på rak arm. Efter det begav vi oss till det andra huvudstoppet, Geysirområdet. Det var i alla fall det jag sett fram emot mest och som även har stor betydelse för vårt projektarbete. Vi fick se riktiga gejsrar. En som sprutade, Stokkur. Vädret var inte riktigt på vår sida men det var jättehäftigt att se detta geotermiska område med heta källor och gejsrar. Efter det blev det ett stopp vid ett område som kallas Thingvellir. Där tar den nordamerikanska kontinentalplattan vid och emellan den europeiska plattan och den nordamerikanska finns det som kallas Ingenmansland. 8 km emellan plattorna finns det ingen kontinentalplatta marken vilar på utan det är bara 3 km ner till magman. Vi gick upp på den nordamerikanska plattan och tittade ut över landskapet. Vi såg sjön Thingvallavatn. Vattnet där har renats av den laviska bergrunden så det är jätteklart. I en vanlig sjö, eller i ett hav, kan man se omkring 3 meter ner, max ungefär kring 15. I Thingvallavatn kan man se 120 meter ner, ända ner till botten på många ställen då sjöns djupaste ställe är 140 meter djupt. Det är populärt att snorkla där men det rekommenderas inte för höjdrädda då man kan se så pass djupt ner. Vi besökte även under dagen en kollapsad vulkan och körde förbi lite växthus helt uppvärmda av geotermisk energi. Det blev en helt perfekt dag för vårt projektarbete och i sig en helt fantastisk upplevelse!
På torsdagen besökte vi Islands Universitet och Charlotte Ólöf Jónsdóttir Ferrier,”The President Of Gaia” där vi fick reda på en massa intressant om Island och miljön, mer om detta i vår bok! Vi besökte även Vänsterpartiet de Gröna och gjorde en intervju på norsksvenska, lite skönt att prata svenska för en gångs skull. Bergur Sigurðsson och Björn-Eva berättade om en massa intressanta saker. Vi fick en helt ny syn på användningen av den geotermiska energin och hur den missbrukas. Detta kommer ni också få läsa mer om i vår bok!
På fredagen hade vi blivit inbjudna till en föreläsning, eller vad man nu ska kalla det, om geotermisk energi som också handlade lite om vad vi fått reda på dagen innan hos vänsterpartiet det på Islands Universitet av Charlotte. Inte supergivande men man kanske kan använda sig av den på något sätt. Senare åkte vi till Den Blå Lagunen för lite avkoppling men lagunen uppvärms av geotermisk energi faktiskt.
På lördagen gjorde vi inget som hade med projektarbetet att göra och på söndagsmorgonen åkte vi hem, helt slut men mycket lyckliga. Det var en JÄTTELYCKAD resa och jag ångrar inte alls att vi valde detta som projektarbete!
Det var resan ur min synvinkel. Isabella kanske berättar en helt annan historia. Vem vet?
/Ebba
